Lyssnar på radio om språket. Man talar om saknaden av ett modersmål, om språkförtryck och att ha möjlighet att föra språk vidare. Hur ser vi på språk och språks värde? Att vara stolt över att bära på ett språk/en dialekt. Jag är mycket intresserad av språkfrågor och hur vi ser på våra minoritetsspråk i Sverige idag. Det finns fem erkända minoritetsspråk. De är finska, meänkeli,samiska, romani chib och jiddisch. I Sverige talas och skrivs minst 150 olika språk till ex teckenspråk, engelska,sydsamiska. Stora språk jämte svenska är finska, bosniska-kroatiska-serbiska, arabiska, kurdiska, spanska och persiska mm.Under mina år som sfi lärare har jag mött människor med många av dessa språk. När jag jobbade läste jag om att Sverige 2005 antog en samlad svensk språkpolitik med övergripande mål. Ett av målen var ( citat) : Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.
Jag saknar språkundervisningen på sfi och alla möten med olika språk och människor.
