Jag har mött människor från många olika platser i världen. Alla jag mötte hade en egen historia i sitt bagage. Glädje,sorg,problem,lösningar,kulturkrockar,skratt och tårar. Jag tänkte ofta på hur jag skulle kunna lära ut ett nytt språk och ett nytt alfabet åt vuxna som ibland inte kunde läsa och skriva på sitt modersmål. Det behövdes särskild pedagogik för att komma igång med språkinlärningen.
Jag reste varje dag, i jobbet, utan att lämna Halmstad. Jag fick göra resor i tanken när människor med olika bakgrunder möttes och utbytte erfarenheter. Det var en känsla av glädje och vilja att lära mig mitt nya jobb, som SFI- lärare på ett så bra sätt som möjligt, i slutet av 90-talet.
Vad blev det av mig, oss i mötet med världen utanför? Öppnade jag dörren mot världen?
Det var en utmaning att skapa intresse. Vissa dagar var lärarjobbet världens bästa jobb men ibland var det också motsatsen. Som lärare behövde jag vara beredd på det mesta. Tänk så roligt det var att få följa elever under en period. Se dem utvecklas, känna att man hade en del i processen.
